Still going strong

I år har lejongapsrankan, Maurandya 'Magic Dragon' (Scrophulariaceae) enligt fröpåsen, haft en otrolig växtkraft. Den har i år blommat hyfsat men först nu börjar den komma igång ordentligt, otaliga äro knopparna. Den har mycket stora blommor jämfört med de sorter jag haft tidigare, köpta under namnet Asarina scandens.

Det lär i alla fall vara första gången man lyckats korsa en rödblommande och en väldigt stor rosa marandya, och blommorna skall komma i olika nyanser från rosa till rött. Hittills har jag endast sett röda blommor.



Lite förvirrande är namnfrågan, när inte ens fröfirmorna kan enas om ett visst namn. Enligt Royal Horticultural Society så är Lophospermum det korrekta släktnamnet och Asarina och Maurandya synonymer. L. erubescens och L. scandens torde vara två arter i detta släkte. Och Asarina procumbens är synonym med Antirrhinum asarina".


Vilket gap! Blomman är nästan åtta cm lång.

Murgrönsviol

Nu är det snart dags att ta in murgrönsviolen, viola hederacea, för vinterförvaring inomhus. Den tål nämligen inte frost. Det är andra året den blommar, och jag är inte så lite förvånad att jag lyckades klara den inomhus hela förra vintern. Det är ju svårt att veta hur mycket man skall vattna, och när den står i ett undanskymt fönster är det lätt att glömma bort den. Den här plantan som fick sin hemvist i en stor kruka i halvskugga har vuxit mest och de jag satte direkt i en relativt torr rabatt har inte alls gått lika bra! Den är dryga metern från topp till trall. Jag såg den första gången på utställningen VIOLA, som jag skrivit om tidigare, och jag kan garantera, att jag var inte den ende som stor där och begapade skönheten! Så vill ni se mer violer kan ni göra det HÄR!


Murgrönsviol, Viola hederacea.

Nu är toppen nådd!

Man säger ibland: "nu är väl ändå botten nådd!", men jag skulle vilja vända på begreppet och utropa, med ett visst vemod, "NU ÄR TOPPEN NÅDD", nästan i varje fall. Den idogt blommande Verbena hastata verkar inte orka blomma så värst mycket längre. Den börja längst ner på spirorna, och vartefter spirorna växer, så flyttas blommorna högre och högre upp. Och nu är det alltså på sluttampen. Nu växer inte spirorna mer i år.

Den här växten kan jag inte tänka mig att vara utan i trädgården. Jag har haft den i ganska många år, och naturligtvis har jag frösått den. Det var den mörkare varianten som jag startade med, och som det nästan alltid är, så hittade jag den i en annan färg, och då måste jag naturligtvis ha den också. Jag tyckte den rosa var mycket finare! Ja, det var då det, nu tycker jag de är jämbördiga.


Verbena hastata 'Rosea'


Verbena hastata. Den mörkare varianten.

Tre vita och en gul

Här kommer några av de vita blommorna som blommar i trädgården just nu. Vitt lyser verkligen upp när det börjar skymma, och är alltså inte helt fel när det gäller höstblommor.


Rosenskära, Cosmos bipinnatus 'Psyche White', har blommat ganska länge nu - och fortsätter att blomma oförminskat.


Skogsaster, Aster divaricatus gillar jag väldigt skarpt. Invasiv, säger somliga, men inte hos mig - ännu! Men, om så skulle vara, det lilla besväret att hålla den inne har jag gärna.


Ett av mina två silverax, Actaea (tror att det är en racemosa var. cordifolia. Är det den, kallas den LÄKESILVERAX i min bok om perenner) Den sådde jag för några år sedan (norpade fröer). Så här tätt uppenbarar sig axen på den planta som står i sol, den som står mera skuggigt har mycket högre stänglar och är inte lika fyllig.


Humlor och bin besöker gärna (läke)silveraxet.


Midi-solros, i alla fall vad storleken på blomman beträffar. De befinner sig cirka två meter ovan jord. Vet tyvärr inte namnet. Fröerna kommer från den vackra Freundschaftsinsel mitt inne i Potsdam. Parken där är skapad av Karl Foerster. Gillar den här blekgula färgen.

Jolly good

Min Geranium 'Jolly Bee' (eller som den också kallas 'Rozanne') fick en liten trist plats vid foten av en röda vinbärsbuske, så den fick komma fram i rampljuset i våras. Sedan dess har den blommat sparsamt och inte riktigt kommit i gång, men nu verkar den äntligen ha etablerat sig och ser fräschare ut än på länge!!! Jolly good! Men, den är fortfarande bara 30 cm hög, och högre än så skall den ju bli. Såg den för första gången i Drömparken i Enköping, och där var den dubbelt så hög, minst.



Vacker med sina rödlila "ådror".

Praktvädd

Tog fröer från exemplar med särskilt tilltalande färger i en park. Det var dock ett onödigt besvär. När humlor och bin inte bryr sig om att hålla sig till samma färg när de far runt och pollinerar, ja då blir det som det blir. Det finns dock frön som odlats under kontrollerade former att köpa om man är intresserad av en speciell färg.


Praktvädd, Scabiosa atropurpurea

Spooky

I Marabouparken, öppnades för några dagar sedan den nya konsthallen. Första utställningen heter PARK LIV och är en riktigt trevlig utställning - om man inte har för stora krav. Ute i parken blir vi påminda om Voltairs berömda ord i slutet av romanen Candide; WE MUST CULTIVATE OUR GARDEN, designad av konstnären Nathan Coley. Och, är det någon som önskar sig ett eget spöke i trädgården kan hon få inspiration här i form av Ingo Vetters skulptur Spöket.



Tror nog jag skippar spöket och satsar på en funkiastig i stället.

I augusti 2009 skrev jag utförligare om Marabouparken. Länk HÄR!