onsdag 17 augusti 2016

Äntligen ...


Äntligen blommar rudbeckian 'Cherry Brandy' i min "prärie" (frösåddes i våras).
Ekorrkornen har gjort sitt och vipporna håller på att falla sönder. Däremot kommer
Litet Kärleksgräs väldigt fint.

Litet Kärleksgräs, Eragrostis tenella, börjar "ta plats" på min "prärie".
BILDEN GÅR ATT KLICKA UPP


Min Setaria italica 'Red Jewel' misslyckades jag med i fjol, men de 2 fröer jag hade
kvar i påsen sådde jag i våras, och det blev ett fint gräs. Såklart inte så imponerande
när man barasår 2 fröer. Men setarian producerade ganska många nya fröer, 
och de ska jag så nästa vår. 

fredag 29 juli 2016

Digitalis, som jag minns den ...

Vid ett besök i Anna-Karins vackra trädgård år 2013 beundrade jag hennes otroligt vackra digitalis. Jag ville förstås ha dem i min trädgård, och när Anna-Karin kom och besökte min trädgård, hade hon med sig tre stycken plantor, det måste ha varit samma år. En planta dog relativt snabbt, men två levde vidare, men till slut hade jag bara en planta kvar. Nu blommar den ÄNTLIGEN! Som jag har väntat!

Digitalis ferruginea hos A-K.

Närmare än så här kan jag inte komma med de foton jag tog.
Det är lite svårt att säkert säga färgen på "läppen".

Min digitalis. Dessa färger är naturtrogna,
och jag upplever den mycket blekare än A-Ks, som var mer gul.

"Läppen" ger ett nästan lila intryck. 

Jag har letat på nätet och hittat liknande som man kallar Digitalis ferruginea.
Det finns dock en namnsort, Digitalis ferruginea 'Gelber Herold' som lär vara
mer åt det gula hållet. Kanske det är den som A-K hade?! Fröer från namnsorter
ger ofta avkommor från någon av föräldrarna. 

Det finns en Digitalis, D ferruginea 'Gigantea', som kan ses här som är väldigt lik A-Ks.




tisdag 26 juli 2016

Hur kunde det bli så här?

Men, hur kunde det gå så här? Jag som är så förtjust i Digitalis 'Cafe Crème', faktiskt en av mina favoriter! Varför har jag inga i år? Vilken miss! Här måste ske en bättring till nästa år! Som tur är, så har någon av fjolårsplantorna frösått sig, så jag hade små babysar som jag kunde ta hand om. Nu är jorden så erbarmligt dålig där de små börjat växta, att jag tyckte att de skulle få flytta till ett litet bättre ställe, en riktig barnkammare! Och, en sådan måste ju ha en skylt så man ser att här gäller det att se upp och inte rafsa för mycket med rensjärnet.



Prärienytt

Min "prärie" är verkligen fin – i verkligheten. Den går faktiskt inte att göra rättvisa på bild. Blomstermorötterna har dragit iväg och är mycket högre än jag räknat med, och har alltså fått fel placering, i varje fall några av dem, i framkanten. Förra året odlade jag blomstermoroten 'Dara' och då blev den inte alls så här hög som i år! Dessa är inga övervintrare, utan sådda i år. I och för sig är det inget stort bekymmer. Däremot är jag inte riktigt så förtjust i rudbeckian med de stora bruna mittpartiet. Den är lite väl dominerande, så jag brukar klippa av lite blommor och ha i vas, nu var det några dagar sedan sist, det kommer alltså nya blommor hela tiden. I övrigt börjar Litet kärleksgräs att blomma, vilket kommer att ge prärien ett lyft från och med nu och framgenom hösten, den är ju vacker in i det sista. Återkommer.


Bilden går att klicka upp! Gör det! 

måndag 25 juli 2016

En Sorgmantel blir till

Det kom en cirka 5 cm lång larv krypande på min vägg den 7e juli. I min fjärilsbok fann ut att det var en larv av Sorgmantel ...


En dag senare, den 8e hängde den uppochner ....

... dagen efter hade en puppa bildats och rester av larv-huden hängde lite vid sidan om ...
... sedan gick dagarna, och vi bevakade puppan varje dag för att se om det skett några
förändringar. Enligt fjärilsboken var det vanligt att puppa-stadiet var ungefär en vecka.
Vissa fjärilar övervintrade till och med i puppa-stadiet.

Så den 24 juli, dvs cirka 2 veckor senare, på morgonen, hade fjärilen krupit ur sin puppa.
Den hängde kvar i ett par timmar, (men den kan ju ha hängt där hela natten).


Nåväl, efter ett par timmar hade den rört sig och klamrade sig nu fast i en sorts
spindeltråd (som jag tror larven själv hade vävt).

... Efter någon timme flög fjärilen iväg och satte sig uppochner i vildvinet,
 cirka 2 meter bort.

... Och efter ytterligare en halvtimme flög den en liten sväng och satte sig igen i
vildvinet, men nu med huvudet uppåt. Den satt väldigt stilla, men så fläktade den några
sekunder med vingarna men blev stilla igen. Jag tänkte, att nu kanske det är nära,
och kollade ofta om den igen skulle röra lite på vingarna, så att jag kunde få ett
kort med vingarna utfällda – men ips vips var den borta!

 

söndag 10 juli 2016

Prärien – IGEN!

Min "prärie" börjar arta sig, men inte har den blivit riktigt som jag tänkt mig. Och nu förstår jag min inspiratör, Anita Linder som skrev i sitt blogginlägg, att hon tagit väldigt många foton av SIN prärie för att få de kort hon önskade. Något mer svårfotat får man leta efter. Därför har det enda raka varit, att ta närbilder. Men den första bilden är i alla fall en sorts helhetsbild, och klickar man upp den, ser man förstås mer detaljer.

Prärien den 10 juli! Bilden går att klicka upp!

Ekorrkornet är mycket lägre och tanigare än jag tänkt mig.

Slöjsiljan älskas av svarta löss. Jag har sprutat med såpvatten då och då,
 men svårt att säga om lössen bryr sig eller ej ...

... nej, då är det bättre med lite hjälp utifrån. Två nyckelpigor har hittat rätt!

Orlayan, som jag har längre bak i "prärien", ger förstås inte riktigt
samma intryck som slöjsiljan, men är åtminstone lusfri!

Digitalisarna är inte så ståtliga som jag tänkt mig heller, dessutom har det blivit
fel sort. Men jag skall inte klaga, visst pryder de sin plats ändå!

Nu börjar de övervintrade rudbeckiorna att slå ut, men de röda, nysådda 
tar tid på sig ...



lördag 2 juli 2016

Min "prärie" börjar komma igång

Min "prärie" börjar komma igång så smått. Slöjsiljan har börjat slå ut, några ekorrkorn har fått ax, men mina röda rudbeckior 'Cherry Brandy' syns det inte mycket av ännu så länge. Bilden går att klicka upp. Digitalisen, som var namngiven som D. davisiana på fröpåsen är med ganska stor säkerhet en D. lutea. Pryder ändå sin plats, blir dock inte lika hög.

Mest Slöjsiljor och Digitalis davisiana.